Green is my favourite colour

Idag är jag grön av avund. Jag vet inte vart jag ska göra av all min avundsjuka. Den sätter sig i luftstrupen som en klump och gör mina ögon kalla och arga och förvandlar min mun till ett tunt streck. En kompis (eller ex-kompis, vet inte riktigt) har fått jobb. Ett riktigt bra jobb. Precis inom det hon studerat och vill jobba med. Ett fast jobb. Ett jobb som innan det ens börjat ändrades från ett halvårsvikariat till en fast tjänst. Med bra ingångslön och möjlighet till avancering. Jag vet att man inte ska vara avundsjuk på andras framgångar. Det är absolut inte rumsrent. Men är inte avundsjukan lite tillåten då man erkänner den för sig själv? Det gör den ändå inte lättare att hantera. Jag har läst böcker om hur man ska hantera avund. Har försökt på egen hand träna mig i att inte bli avundsjuk. Genom att t.ex. logga in på Facebook eller någons blogg och försöka att bara ta in det som skrivs/fotats utan att känna avund. Utan att känna behov att klanka ner på personen eller på mig själv.

Jag är inte helt säker, men jag tror att min avundsjuka har tagit livet av några av mina nära vänskapsrelationer. T.ex. med den ovannämnda fastanställda kompisen. Och när jag tänker efter så kan jag inte komma på en enda människa i min närhet som jag inte skulle vara avundsjuk på. För deras jobb, deras bostad, ålder, kropp, vita tänder, lättsamma sätt, föräldraskap, pengar, livsstil, humor, effektivitet etc. etc. Alltid finns det nån egenskap att vara avundsjuk på trots att jag inte skulle vilja byta liv med dem. Jag tjänar absolut ingenting på att känna avund och jag undrar hur det har blivit så här. Usch, jag är en hemsk människa. Undrar om jag känner någon som är lika som jag i det här.

Rakas, onneks sä oot siinä

Denna alldeles, alldeles underbara låt kommer att spelas på mitt bröllop, det lovar jag! Har snyftat till den nu i 3 dagar, lyckosnyftningar för att den är så fin o för att jag är så lycklig i min livssituation just nu. Allt går som på räls... och gradun som jag angstat över här i bloggen är klar för länge sen och ett jobb har jag också! ... och en underbar pojkvän som "saa mut tuntemaan että mä kelpaan". Får man vara såhär lycklig?

Enda kruxet med låten är att den är på finska... men det gör inte så mycket då orden är så vackra, kompositionen och melodin fantastisk. Den har ett så härligt och lyckligt budskap. Jag blir så glad när jag tänker på hur många det finns där ute som faktiskt är lyckligt gifta och lyckligt kära.

Tuulimyllyjä vastaan
täällä taistellaan
Viima hiuksissa viipyy
hetken vaan
Toiset nuorena nukkuu
joskus se pelko uniin kulkeutuu
Sitten sinä oot siinä
silität mun hikistä päätä
joku taika sulla on sillä:

Sinä vain, sinä vain
saat mut luottamaan
meillä on aikaa

Sinä vain, sinä vain, sinä vain
saat mut tuntemaan että mä kelpaan

Kun pyryttää ja pajutkin taipuu
kinosten alle hautautuu.
Täytyy olla lujasta luusta
että selviytyy.

Hangen alla paine kasvaa
kestänkö sen mitä vaaditaan
Rakas, onneks sä oot siinä
silität mun hikistä päätä
joku taika sulla on sillä:

Sinä vain, sinä vain
saat mut luottamaan
meillä on aikaa

Sinä vain, sinä vain, sinä vain
saat mut taistelemaan
tuulimyllyjä vastaan.

True love

Fan vad duktig jag har varit. Jag hämtade mina inbundna gradun från tryckeriet idag. Tre vackra exemplar i fejk-läder med mitt namn på ryggen. Dom var precis sådana som jag drömt om från dag 1 då jag började med gradun. Så vackra att jag inte kan släppa dom med blicken. Tänker smeka dom nonstop i några veckor nu & sova med dom i sängen. True love.

Neejj

När ska jag vakna upp och vara glad nästa gång?
När kommer jag att vakna och tänka "Aah, en ny dag" och vara glad över att ha en hel dag i mitt liv framför mig? Vakna och vara helt okej med det?

Det jag tänker när jag vaknar är "Neej!!"
"Nej" är seriöst det första jag tänker. Det andra är "Vill inte". Jag vill inte vakna och jag vill inte gå igenom dagen med allt vad det innebär av ilska, frustration, rädsla, besvikelser, stress, panik och skit.

Jag hatar gradu. Jag har aldrig upplevt något värre i hela mitt liv.

Hata gradu. Hata, hata HATA gradu.

Hur kan folk tycka om att skriva gradu?? Hur täcks nån leende säga åt mej:

"-Neej, men jag tycker det är jätteroligt att skriva gradu. Verkligen! Och intressant, och lärorikt. Jag har 80 sidor skrivna, men det blir nog ännu lite till."

Vittu skjut mej. Vem i f***an skriver MER än man måst?? I don't get it. Varför skriver nån 80 sidor då det räcker med 60?? 20 sidor extra bara sådär för skojs skull eller? För att det är så himla skoj?

Varje sida jag skriver är framtryckt med vånda, milt sagt. Jag borde fan få en pokal för varje sida jag skriver. Gradun tar all min energi och min livsglädje. Suger ut precis allt.

:'(

Blooper 2

Dagens blooper kom inte från mig denhär gången, utan från en kund på jobbet. Hon kommer framspringande till informationsdisken, röd i ansiktet o säger att ööhh, de har hänt en lite pinsam grej... Sen förklarar hon att hon ryckt i nödtråden på inva-wc:n då hon trodde det var spolen så nu blinkar röda lampor och det tjuter i nödsignalen... Haha, dra i snöret för att spola, who does that? Tilläggas kan att inva-wc:n är modern, men spolas på helt vanligt sätt... Blev att ringa till säkerhetsgubben för att få av tjutandet.

Lugn o ro i biblioteket minsann! =)

Du o jag under täcket, baby

Är det länge sen jag fick eller, då jag sitter o blir kåt av äckligt-sången...? Haha. Älskling, kom hem!!
ps. undrar vad hon hämtade på vinden? =)